Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/453

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

99

man uppfört dylika murstöd, är det rentaf oförsvarligt att man för icke lång tid sedan upptagit ända inpå vestra portalen en familjegraf. Det är otroligt, att sådant oskick tillåtes vid en helgedom, som är en af Nordens värderikaste landskyrkor.

Att tornet ej tillkommit för inrymmande af ringklockor, synes oss vara alldeles solklart, ehuru det är både i anseende till omfång och höjd mer än tillräckligt för ett dylikt ändamål. Det hade påtagligen varit den största dårskap att uppföra ett så ansenligt torn, hvilket ofelbart kostat lika mycket som hela den öfriga byggnaden, om man blott ärnat detsamma till inrymmande af ringklockor. Dessutom hade den nedra afdelningens vidlyftiga galleri och den öfras takhvalf varit i sådant fall rentaf öfverflödiga. Alltså måste man byggt tornet för att begagnas såsom försvarsverk, hvartill det också enligt forntidens bruk visar sig vara passande.

Ett smalt kastspjut med granskaft och lång fyrkantig jernspets förvaras i kyrkan. Detta spjut håller 17.9 i längd. Spetsen, som är 0.6 lång, har å motsatta sidor en infälld skena, hvilken är 1.6 lång och fastsatt med spikar. Skaftets största tjocklek nemligen vid nedra ändan utgör 0.4 i omkrets.

I södra kyrkogårdsmuren inrymmes en port med spetsigt tunnhvalf och en lågrakspetsig sittnich. Yttre liksom inre omfattningen är rätvinklig utan framsprång. Nära yttre omfattningen stå tunna poster på tröskel. En port uti vestra kyrkogårdsmuren har spetsigt tunnhvalf och i den södra insidan en lågrakspetsig sittnich och en sådan är igenmurad i den norra. Den yttre omfattningen saknar framsprång och den inre har helt

7*