Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/455

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

101

murkanten 51.5 i höjd. Öfversta afdelningens gluggar äro 9.5 breda och 8.1 höga. Omfattningarne, hvilka bestå af tuktad kalksten och icke ens fått någon anputs, röja en sådan vårdslöshet, att der måste funnits andra omfattningar med midtkolonner och bågar derpå, allt af huggen kalksten. Detta är så mycket troligare, som intet torn på Gotland har någon så bred och låg glugg utan sistberörda anordning; dock finnas på ett och annat ställe liksom der dylika murverk förstörda dels genom vittring, dels genom utbrytning. Vid första anblicken af dervarande anordning inser hvarje sakkunnig, att i öfversta aldelningen funnits ett fyrkantigt rum, som troligtvis haft ett takhvalf, och att ett öppet galleri, hvilket omgifvit detsamma, tjenat till försvar mot fiendtliga anfall. Byggnaden, som af allmogen kallas kastal, en vanlig benämning på dylika torn å Gotland, måste således varit ett kastell, hvilket tillkommit ungefär tvenne århundraden före den nuvarande kyrkan. Uti den tredje afdelningen hänger en liten ringklocka. Det tyckes, som man för denna klockas inrynmande och ljudets spridande bortbrutit den inre fyrkanten och utvidgat gluggarna.

Å Angelbo gård söder om några hundra steg från kyrkan låg en grushög, hvarpå ett två våningar högt boningshus af kalksten för få år sedan uppfördes. Kort derefter påträffades i huset ett underjordiskt takhvalf och derunder en ansenlig källare af huggen och tuktad kalksten. Källaren, hvari man nedkommer genom ett uppbrutet hål uti takhvalfvet är alldeles mörk. Ehuruväl huset vid vårt besök var i anseende till en vapenöfning i närheten helt och hållet upptaget af främmande; så hade dess egare C. Bolling den godheten att