Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/457

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Gann.


Denna ruin, som är en öde kyrka, ligger ungefär ¼ mil i nordvest från Lärbro och har varit dertill annex samt blifvit kort efter reformationen öfvergifven. En ganska smal väg, hvilken till betydlig del sträcker sig öfver berghällar, leder till denna ruin, son höjer sig uti en föga bördig dal.

Ruinen har ett fyrkantigt skepp, ett fyrkantigt men mindre kor och ett fyrkantigt torn i vester. Socklarne äro skråkantiga, men något lågsluttande. Hela byggnaden består af huggen och tuktad kalksten.

I skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 25.8 samt i vester och öster 29.0, ses grundstenen efter en midtkolonn eller midtpelare, som uppburit fyra korshvalf. På en skråkantig groft tillhuggen kragsten i midten af hvarje sido- och gafvelmur märkas lemningar efter skiljebågar, hvilka varit ungefär 1.5 breda. Lenmmingar af kappor visa, att de varit spetsiga.

Å den södra liksom å den norra sidomuren ses i vestra hvalfafdelningen en ingång midt emot hvarandra. Begge dessa ingångar äro något dragna åt öster och den södra är större än den norra. Den södra ingångens yttre omfattning har å hvarje sida en kolonn emellan mycket breda poster och lika breda murhörn. Grundstenarne bildas af socklarna. Kolonnerne ha attiska men tryckta baser med skyddsblad. Kapitälerne, som för kolonnerna äro inåtsvängda med runda bladknoppar och stora ringar, uppbära en rundstafvig rund-