Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/460

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

106

Skeppets och korets takhvalf samt beggederas dörr- och fönsteromfattningar åt söder voro enligt en liten pennritning af Hilfeling 1800 oförstörda. Att ruinen sedan den tiden blifvit illa behandlad af snikenheten, är således solklart. Emellertid qvarstå skeppets och tornets sidomurar till deras ursprungliga höjd. Korets södra sidomur har något lidit, emedan man sökt deraf åtkomma yttre fönsteromfattningen. Den rundbågiga betäckningen, som består af ett enda stycke, qvarligger på marken. Skeppet liksom koret och tornet har ansenlig höjd. Inga lenmingar af kyrkogårdsmurar portar eller grafstenar förmärkas.

Då kyrkan ligger i en mager trakt, hvarest berghällar visa sig på stora sträckningar i dagen; så väcker det förundran, att hon kunnat der uppstå. Emellertid märkas å byggnaden flere besparingar, hvilka annorstädes högst sällan förefinnas. Inre dörr- och fönsteromfattningarne samt skiljebågarne och triumfbågen m. m. bestå af tuktad kalksten. Samma förhållande visar sig å yttre omfattningen af skeppets norra ingång. Dock utgöres omfattningen af ingången till tornets spiraltrappa af huggen kalksten.

Enligt en gammal förteckning är kyrkan uppförd 1265 [1] Då kyrkan hufvudsakligen företer rundbågsstil, så inhemtas deraf, att densamma vid enklare byggnader blifvit såsom mindre kostsam något längre begagnad. Härvid bör likväl anmärkas, att tornet är något yngre än den öfriga byggnaden; ty första afdelningen har inga förtagningar med skeppets vestra gafvelmur, som är afputsad.

  1. Script. Rr. Dan. T. VIII. P. 313.