Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/462

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Helgvi.

Vi begåfvo oss åter till Lärbro och dervifrån ¾ mil österut till dess annex Helgvi, hvars läge föga höjer sig öfver en temligen bördig slättbygd. Denna kyrka utgöres af ett aflångfyrkantigt skepp, ett fyrkantigt kor och af ett fyrkantigt torn i vester. Byggnaden är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Tornets alla och skeppets norra socklar äro skråkantiga och lika höga med hvarandra. Men skeppets södra och korets alla socklar äro skråkanter med rundstafvar derpå och likaledes jemnhöga sinsemellan.

I skeppet, som invändigt håller i söder och norr 30.3 samt i vester och öster 45.3, stå tvenne kolonner, hvilka uppbära sex korshvalf med sju skiljebågar. Kolonnerne ha följande anordning. Grundstenarne äro lodräta, baserne höga och skråkantiga med ringar samt stora skyddsblad. Skaften, som bestå af hela oslipade rundstycken, hålla 6.0 i omkrets. Kapitälerne äro något inåtsvängda och bladprydda, kransarne hålkälade. Trekantiga kragstenar med hålkälade kransar å sidomurarna och östra galfvelmuren motsvara kapitälerna. Vestra gafvelmurens kragsten är intagen i en nyare pelare under tornbågen. Skiljebågarne äro skarpkantiga och spetsiga samt 1.0 breda. Enär bågarne blifvit afputsade och visa sig ojemna och bugtiga, måste de bestå af ohuggen kalksten. Kapporna äro äfven spetsiga samt nära raka och uppåtgående.

I vestra hvalfafdelningen något åt öster på södra sidomuren finnes en stor ingång. Yttre omfattningen