Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/476

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

122

vestra bastionen låg en cistern och utanför kurtinen mellan nordvestra och nordöstra bastionen en sådan. På norra udden nära östra stranden fanns en källa med godt vatten. Midt emot källan nära vestra stranden utbredde sig en begrafningsplats och längst ut åt norra udden låg en strandbrygga af huggen kalksten. Både fästningsmurarne och strandbryggan voro förfallna.

Då det uti E. Tunelds geografi säges, att jemte Carlsvärd fanns å Enholmen en skans, hvilken, kallad Carlsbälte, hade fem batterier, som hette Baljan, Klingan, Doppskon, Fästet och Haken; så är detta ett uppenbart misstag. Enär Carlsvärd intog nästan hela Enholmen, kunde der ingalunda rymmas ett ytterligare fäste med fem batterier, hvilka på det närmaste fått de benämningar, som tillkommit Carlsvärd. Dessutom vederlägges en sådan uppgift ej allenast af åberopade ritning utan äfven af fästningens öfverblifna lemningar. Man har måhända stundom kallat Carlsvärd för Carlsbätte.

För några år sedan ha två kaponierer af huggen kalksten blifvit byggda å Enholmen, den ena å vestra och den andra å östra stranden. Från dessa kaponierer, hvilka äro med omsorg uppförda och ha bomfria hvalf samt grofva stycken, kunna begge inloppen till hamnen väl bestrykas.

Den höga och till stor del skogbeväxta bergssträcka, som befares från Othem till Slitehamn, afslutas vid vestra stranden med förvittrade branter, och dernedanför skådas många såkallade stenjättar, hvilka vi ofvanföre omtalat. I närheten deraf utbreder sig en temligen smal men lang slättmark, hvarå många små ganska täcka stenhus i sednare tid uppstått å begge sidor