Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/497

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

143

deraf, att de gamla socklarne, som likna tornets och tillhöra rund- ej spesbågsåldern, blifvit till en del begagnade för det nya skeppets byggnad. Koret har deremot fått socklar i öfverensstämmelse med dess hållning. Det tyckes, som sakristian fått åt vester några gamla socklar, men åt norr och öster alldeles inga; emedan man saknat flere sådana. Slutligen visar det sig på det solklaraste, att der funnits ett äldre skepp, enär de gesimsbågar, hvilka äro insatta i det nuvarandes yttre mursidor, framte ren rundbågsstil och ingalunda blifvit arbetade för att der användas. Det är således mer än sannolikt, att tornet i förening med ett äldre skepp och kor 1256 uppstått; men att deremot nuvarande skepp kor och sakristia äro minst halftannat sekel yngre.

Mot skeppets norra sidomur nära vestra ändan står ett ganska stort murstöd, i hvars östra sida finnes en rakspetsig sittnich, hvadan detsamma tyckes vara gammalt. En grof bjelke är upprest under skeppets skiljebåge. Denne bjelke har ett tvärträ för upphållande af de sjunkna bågstenarne.

I kyrkogårdens norra sidomur står en port med spetsigt tunnhvalf och en lågrakspetsig sittnich uti hvarje insida. Yttre omfattningen har hålkälade och rundstafviga kransar och är spetsbågig. Porten består af huggen och tuktad kalksten.

Nära ¼ mil i nordvest från kyrkan ligger i dithörande socken Riddare, som utgör ett helt mantal, hvaraf den ena hälften är kronoskatte- men den andra kronohemman och länsmansboställe. Å den sistberörda delen finnes en inkörsport, hvilken, 10.9 bred men föga djup, har spetsig betäckning och derpå tretton