Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/524

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

170

Midtkolonnerne ha attiska baser med små skyddsblad och tärningformiga kapitäler. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. Under gluggarna ses å hvarje sida en liten skråkantig indragning.

Man uppkommer från skeppets takhvalf på en stege genom östra gluggen i den andra afdelningen, och derifrån uppgå stegar till den tredje, hvilken har å hvarje sida en glugg. Tredje afdelningens gluggar ha lemningar efter små trebladiga spetsbågar, som uppburits af midtkolonner. De ytttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Tornet, hvars sidomurar äro mycket inåtdragna, uppbär en lägre spira, hvilken är fyrkantig.

Altarbordet, som utgöres af huggen kalksten, har ett vanligt hål i midten af framsidan. På skifvan, hvilken är skråkantig af slipad kalksten, står ett altarskåp med flygeldörrar. I midten af skåpet ses Christus på korset och tre lärjungar stå på hvarje sida och tre i norra, två i södra dörren och i stället för Judas intager Maria med hopknäppta händer midten af södra dörren. Alla figurerne äro uppställda mot guldgrund. Christus är barhufvad, men korsmidten prydes med en korsgloria. Lärjungarne och Maria ha å guldgrunden gyllene rundglorior. Bilderne, som äro halfrunda, omgifvas af baldakiner, hvilka ha följande anordning. Kolonner med refflade skaft uppbära spetsiga och fembladiga bågar, och derpå höja sig löfprydda rösten, som i midten siras med tre- eller fyrbladiga rosor. Deröfver ses fönsterlika och spetsiga genombrytningar. Under facken sträcka sig genombrutna rosverk. Figurerne äro väl skurna, och baldakinerne ha vackra genom-