Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/528

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

174

ligtvis uppstått före år 1400, bibehållit sig långt efter reformationen, och att kyrkan länge varit öfvergifven, innan instörtning inträffat.

Endre torn måste således fått sin ovanliga anordning för skeppets förlängning och kostnadens minskning. Det visar sig, att meningen varit, det andra afdelningens tvådelade gluggar och indragningar skulle synas öfver skeppets kroppåstak samt södra och norra sidoqvadratens luttak. Detta är så mycket troligare, som andra afdelningen består af huggen kalksten. Vattentaken, hvilka äro ovanligt branta, ha tvifvelsutan tillkommit i sednare medeltiden, då tornet torde fått sin tredje afdelning, som företer ren spetsbågsstil. Det vissa är, att tornet med dess ansenliga höjd väcker farhåga hos en sakkunnig. Då tornets andra och tredje afdelning till tre fjerdedelar af sin murmassa hvila på ofvanberörda bågar, så sakna de tillräcklig motståndskraft för att kunna med säkerhet uppbära en dylik belastning. Till följd häraf ha ganska farliga remnor yppat sig. Hvardera af de bågar, hvilka uppbära östra sidomuren, har derföre fått en midtpelare, och grofva träankaren med stora rotgrenar i ena och långa klotsar i andra ändan ha der blifvit inlagda. Vådan är i betraktande af all denna svaghet högst betänklig, helst tornet redan företer nära 2.0 öfverlutning åt öster. Skeppet, som i ej obetydlig mån gifvit sig, har fått två ofantliga murstöd mot dess södra och ett sådant mot dess norra sidomur. Dessa murstöd, hvilka hade ungefär lika framsprång och höjd och voro uppförda af tuktad kalksten utan murbruk, gagnade litet eller intet, men de voro deremot ganska vanprydliga. På ett af samma murstöd växte bland