194
utvändigt är rätvinklig och rundbågig, men invändigt rätvinklig och lågrakspetsig. Skålbräderne qvarsitta i inre omfattningen. Åt söder märkes en liten raksluten glugg. Nära södra ändan af östra trappan öppnar sig en raksluten ingång till fjerde afdelningen, hvilken åt vester liksom åt söder har en glugg, som likna de nyssberörda derunder, men den öfra har icke såsom den nedra åt söder rak utan lågrakspetsig betäckning. Sedan ingår trappan i södra sidomuren åt vester. Nära början ses en raksluten ingång för en ytterligare afdelning, och at vester märkes derför jemväl en glugg, hvilken är raksluten. Alla dessa gluggar ha utåt rätvinkliga omfattningar. Öfversta trappans slut visar, att man ärnat, ehuruväl tornet har ansenlig höjd, likvisst bygga en afdelning, som förmodligen bort ha gluggar å alla sidor och måhända deröfver rösten. En hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant, utgör tornets betäckning. Inuti murarna förmärkas flere ursprungliga ankarbjelkar, som bestående af furu väl bibehållit sig. Utvändigt ha murarne å alla sidor vid halfva höjden skråkantiga indragningar, och alla luta såsom vanligt inåt emot hvarandra.
Altarbordet är muradt och skifvan hålkälad af slipad kalksten. Å altarbordets södra ända märkes en tallriksformig uttömningssten. Altartaflan, hvilken är arbetad i dåligt rococomaner, består af fin sandsten och har 1685 tillkommit. Derå föreställes nattvarden.
I kyrkan står en rund dopfunt af fin sandsten. Foten är vid men låg. Ifrån foten framskjuta ett mennisko- och tre djurhufvuden. Af de sistberörda gapar ett öfver ett annat djurhufvud. Mellan dessa hufvuden ses ett lam med korsstaf, ett liggande lejon,
