203
deltiden. Således måste byggnaden för angifvande af dess tillkomst ytterligare tagas i betraktande. Tornets skråkantiga socklar och yttre dörromfattning samt dess öppna och tillmurade gluggar förete ren rundbågsstil; men detsammas tredje afdelning och rösten liksom hela skeppet och koret ådagalägga äldre öfvergångsstil. Häraf följer, att tornet måste ursprungligen varit lägre, och att der funnits ett mindre skepp och kor, så att andra afdelningens östra glugg höjt sig öfver närmaste kroppåstak. Första afdelningen i tornet måste ursprungligen varit hälften lägre och haft ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr. För att lämpa första afdelningen efter det nya skeppets höjd, måste det nedre tunnhvalfvet blifvit bortbrutet, men det öfre fått qvarstå. På sådant sätt låter det förklara sig, hvarföre första afdelningen blifvit mot all vana hög och fått ett tunnhvalf på vederlag i vester och öster. Vid denna förändring har troligtvis tornbågen blifvit mycket förhöjd och fått en spetsig betäckning. Vid samma tillfälle torde en uppgång i sidomurarna blifvit till tornets förstärkning igenmurad, helst uppgång kunde från skeppets takhvalf fås genom andra afdelningens östra glugg. Af de nedra gluggarnas behandling och de öfras olika hållning visar sig, att tredje afdelningen med röstena är en något yngre påbyggnad. Tornet i Endre har, sedan skeppet och koret der blifvit vida större, fatt en betydlig påbyggnad, då de gamla gluggarne blifvit alltför låga och de nya rentaf nödvändiga. Vestra tornet vid S. Maria kyrka i Wisby har, såsom der visar sig, fått en ansenlig förhöjning, då de gamla gluggarne blifvit igenmurade och de nya i påbyggnaden anbragta. Att så tillgått vid sistnämnda
