Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/578

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

224

leder en raksluten ingång till en trappa, hvilken uppgår från öster åt vester till korets takhvalf. Sakristian, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 13.9 samt i öster och vester 15.5, har lika beskaffade och lika höga socklar som koret. Ett korshvalf med rundbågiga raka starkt uppåtgaende kappor betäcker sakristian, som på midten af östra sidan har ett fönster, hvilket är till det yttre snedsmygigt och spetsbågigt och till det inre äfven snedsmygigt men rakslutet. På midten af norra sidan ses ett nyare fönster, som till det yttre är rakbetäckt och till det inre stickbågigt.

Korets vestra gafvelröste hvilar på triumfbågen. Af fruktan för bristande bärighet har derföre samma röste blifvit blott till hälften uppfördt, hvadan korets höga kroppåstak fått en stor afskärning, hvilken har brant betäckning med vattenfall åt vester. Då korets östra röste är spetsigt, så gör berörda afskärning ett ganska störande intryck på åskådaren.

Å altarbordet, som är muradt och ganska stort, ligger en hel hålkälad skifva af slipad kalksten. På skifvan. hvars bredd utgör 5.6.5 och längd 11.1, står ett altarskåp med flygeldörrar och flygelstycken. I skåpet ses Maria, som knäböjande krönes af Gud och Christus, af hvilka hvardera sitter under en större baldakin. I dörrarna stå de tolf apostlarne med sina attributer, och hvardera under en mindre baldakin. Alla figurerne äro fullrunda i snidverk. Baldakinerne ha vridna kolonner, som uppbära genombrutna och löfprydda rundbågar. Gud med hög krona har riksäple i hand. Christus är barhufvad. Derbakom utsträcka tvenne små personer en gyllene duk. Apostlarne stå