229
med nedra ringar. Kransar saknas. Murhörnen posterne och kolonnerne upphära skarpkantiga rundbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Vid östra sidan af inre omfattningen ses en trebladig skåplik fördjupning med en skållikt urhålkad vigvattenssten. Öster om ingången märkas två ganska små fönster, hvilka ha mycket höga bröstningar och rundbågiga betäckningar samt ut- och invändigt sneda smygar.
Den gamle triumfbågen, som håller 17.6 i bredd och är spetsig, utgöres af två rätvinkliga språng, af hvilka det ena har hålkälade dynstenar. Mellan sprången uppgår å hvarje sida en fyrkantig pilaster, som vid vederlagshöjden slutar med en skråkant, och derpå står en skråkantig bas med ring såsom ett uppnedvändt kapital. Från baserna kastar sig en grof rundstafvig båge, hvars slutsten bildar en sirlig knopp. Det visar sig, att der funnits ett mindre kor, efter bortbrytning hvaraf skeppet fått med bibehållande af triumfbågen den ganska breda men helt korta förlängningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 35.6 samt i vester och öster 18.4. Förlängningen har socklar, hvilka utgöras af lågsluttande skråkanter och öfverfalsade rundstafvar. En kolonn, som är vida högre än skeppets, står vid midten af och nära intill triumfbågens östra sida. Kolonnen, hvars skaft håller i omkrets 7.5, har en väl utförd attisk bas med ofullbordade skyddsblad och ett lågt bägarformigt kapitäl med stora yfviga blad och hålkälad krans. Från kolonnen och spetsiga kragstenar med hålkälade kransar å förlängningens sidomurar och korets östra gafvelmur uppstå spetsiga skiljebågar, och deremellan ses två spetsiga korshvalf med raka uppåtgående kap-