Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/599

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

245

lika varandra, har följande utseende. Foten, som är genombruten med löfverk, uppbäres af tre vilddjur med framfötterna. Stammen liknar en kolonn med midtknöl. Hela höjden utgör 1.4.

Vid korets norra sidomur stå åtta korstolar, af hvilka sex sträcka sig ifrån sakristians ingång till triumfbågen, och tvenne framskjuta från vestra ändan i rät vinkel. Sidostyckena ha sirliga rosor och gafvelstyckena äro mycket höga. Det sydvestra gafvelstycket prydes nederst med en stor ekqvist, och två ekorrar sitta deri med ollon i munnarna. Deröfver ses inom bladrika grenar två qvinnor med språkband. Af dessa qvinnor, som hålla hvarandra i händerna, här den ena krona och den andra hufva. Troligtvis föreställas der Maria och Elisabeth. Högre uppe ses en kyrka med skepp kor och torn, och deröfver en stor genombruten löfslinga med en lilja i midten. Öfverst höjer sig ett röste, hvilket har genombrutet bladverk och å kanterna löfprydnader samt å spetsen en korsblomma. Vid sidan derom uppstår en hög fial, hvaröfver en likadan blomma uppskjuter. Östra gafvelstycket, som är till den nedra delen alldeles slätt, framter till den öfra ett lejon, från hvars mun en stor genombruten liljeslinga framskjuter. Detta är lejonet af Juda. Betäckningen är inåtlutande och slät och den prydes framtill med en genombruten bladslinga, hvilken utgår från gapen af två drakar och en vanskaplig menniskofigur samt tvenne små underdjur. De sex stolarne jemte sidomuren ha ryggbeklädnad, men de två öfriga ha ingen sådan, alla äro dock betäckta. Öfver den vinkel, som bildas af betäckningen, höjer sig äfven en fial. Allt snidverk är väl utfördt af ek. Det öfriga består af