Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/601

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

247

inre fyrkant, hvilken har på midten af hvarje sidomur en mycket stor genomgång med rundbågig betäckning. Dithörande murar, som äro 3.2 tjocka, hvila på tunnhvalfvet derunder; ty utanför desamma är en öppen omgång, hvilken håller 3.8 i bredd. Omgångens yttre murar äro 2.0 tjocka, och den har två gluggar åt vester och en åt söder samt en åt norr men ingen åt öster. Byggnaden har rösten och kroppåstak, som alla äro beklädda med bräder. Murarne äro ut- och invändigt fogstrukna och förete ganska vådliga remnor. Röstena och kroppåstaket ha naturligtvis uti en sednare tid blifvit uppsatta för att begagna byggnaden till förvaringsrum.

Af allmogen kallas denna byggnad kastal, och den har påtagligen varit ett försvarsverk. Det tyckes, som detta kastell, hvilket röjer ett ganska rått byggnadssätt och en hög ålder, tillkommit, då der funnits en vida mindre kyrka, som förmodligen bestått af trä. Den nuvarande kyrkans torn har tydligen uppstått för att begagnas såsom försvarsverk, hvarifrån man kunnat efter forntidens bruk säkrare afslå ett anfall än från nyssbeskrifna byggnad, hvilken är vida lägre och inrymmer långt fåtaligare manskap.

I östra kyrkogårdsmuren finnes en ansenlig port, som betäckes med ett spetsigt tunnhvalf och har i midten poster, hvilka stå på hög tröskel och uppbära en trebladig båge med tre knoppar. I södra insidan finnas två rakspetsiga sittnicher och i norra två trekantiga väggskåp. Porten håller i bredd 5.8 och i längd 13.8.

En mycket stor port i norra kyrkogårdsmuren betäckes med ett spetsigt korshvalf och har spetsbågiga