Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/611

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

257

inleder genom en spetsig ingång till den andra afdelningen, hvilken betäckes med ett likadant korshvalf som den första och har en rundbågig glugg åt vester och en spetsig hjelpbåge åt öster.

En raksluten ingång i den östra ändan af södra sidomuren inför till en trappa, som vid vestra ändan inleder genom en stickbågig ingång till tredje afdelningen, hvilken har en stor glugg å hvarje sida. I tre af dessa gluggar stå midtkolonner, som uppbära små rundbågar. En midtkolonn har bortfallit, hvadan en sådan af trä blifvit ditsatt. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. Kolonnerne ha sneda baser och hålkälade kapitäler men inga kransar.

Efter skeppets och korets ombyggnad har tornet fått en ansenlig förhöjning. En stege uppleder till den nya afdelningen, hvilken har två gluggar å hvarje sida. I hvardera af de vestra och östra gluggarna uppbär en midtkolonn och motsvarande pilastrar å sidorna tvenne små rundbågar. Baserne och kapitälerne äro hålkälade, men ha motsatta ställningar. Den ene af de vestra kolonnerna är ersatt med en sådan af trä. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. De södra och norra gluggarne ha påtagligen blifvit med full afsigt beröfvade sina kolonner pilastrar bågar och yttre omfattningar. Tornet har en spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant.

Om kyrkans ålder finnes ingen underrättelse från medeltiden. Tornet företer en bestämd rundbågsstil. De tre första afdelningarne, hvilka för sig utgjort ett helt, ha troligtvis uppstått i första hälften af trettonde seklet. Sedan ett mindre skepp och kor, som varit samtidiga med tornet, blifvit bortbrutna för uppförande