270
mellerste är störst och rosig. I hvardera af de två nedra svicklorna ses en flygande engel, som prydes med rundgloria och svänger ett rökelsekar. I den öfversta eller mellersta svicklan sitter Christus med korsgloria och håller med venstra handen en korsfana och upplyfter högra till välsignelse. De yttre kolonnerne uppbära en rundstafvig, men murhörnen och pilastrarne skarpkantiga spetsbågar. Öfver pilastrarna höjer sig ett spetsigt röste, hvilket har lemningar efter hålkälade, men fått till största delen skråkantiga vattenlister. Portalen består af slipad kalksten. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Å södra sidomuren och öster om ingången ses ett spetsbåbigt fönster, som ut- och invändigt har sneda smygar och rätvinklig karm samt ganska hög bröstning. Å norra sidomuren märkes en ingång till sakristian. Yttre omfattningen är rätvinklig. Trenne blad, af hvilka det mellersta är spetsigt men de omgifvande nära halfrunda, bilda betäckningen. De trenne bladen åtskiljas af tvenne små rullika knoppar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, som invändigt håller i söder och norr 11.2 samt i vester och öster 11.9, har likadana socklar som koret. Ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr utgör sakristians betäckning. Ett litet fönster åt öster har blifvit igenmuradt, emedan man derutanför uppfört ett sockenmagasin. Man har derföre vårdslöst uppbrutit ett nytt fönster åt vester. I den norra muren finnes ett litet rakslutet väggskåp och ett stort sådant i den östra.
Utsprånget, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 17.4 samt i vester och öster 18.6, har liksom
