317
forskare och författare och gjort vidlyftiga anteckningar om denna ös märkvärdigheter, och då den högst utmärkte Langebek helt kort uppehållit sig i Dalhem, och inskriften måste 1685 varit mindre utplånad än 1755, så synes den förres läsning vara pålitligare än den sednares. Vi vilja dock icke neka, att då Spegel läst regis gratia, men Langebek Christi gratia, intet tvifvel uppstår, hvilkendera mening är rättast. I äldre medeltiden var aldrig fråga om regis gratia utan om dei eller Christi gratia, allraminst tyckes det, att en man omkring år 1200 skulle på Gotland, hvarest den kungliga myndigheten den tiden var helt ringa, omtala å en grafsten en kunglig nåd. Denne sandsten, hvilken har murhörnets bredd och tjocklek och fullkomlig likhet med en vanlig grafhäll från trettonde seklets början, tyckes vid byggnadens uppförande fått sin nuvarande plats; åtminstone är den så väl sammanfogad med sin omgifning, att densamma aldrig varit uttagen och åter insatt. Enär det är i högsta grad ovanligt, att en grafhäll af sandsten blifvit inrymd i en portal af slipad kalksten, helst den förre prydes med figurer, men den sednare har alldeles släta ytor, så måste någon ganska vigtig orsak ligga till grund för denna utomordentliga företeelse. Det vill synas, som Nikolaus varit en mycket älskad kyrkoherde i Dalhem och ansträngt sig för den herrliga kyrkans uppförande, samt att han under arbetets början aflidit, hvadan man öfver honom inpassat minneshällen i den sköna portalen.
Två smala höga rundbågiga fönster, hvilka å hvarje sidomur motsvara midten af mellersta och östra hvalfafdelningarna, äro ut- och invändigt snedsmygiga och ha smala tunna och rätvinkliga karmar. Triumfbågen,
