Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/678

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

324

utmärkes å alla ställen med korsgloria, men nyssberörda helgon med rundgloria och omgifvande rosverk. Alla dessa målningar äro utförda i mycket bjerta färger.

På altarbordet, som är af huggen kalksten och mycket stort, ligger en hålkälad skifva af slipad sådan. Å midten af framsidan märkes spår efter ett fyrkantigt hål. Altartaflan består af fin sandsten och företer ett dåligt arbete från år 1686.

En dopfunt, hvarå evangelisternas sinnebilder varit uthuggna och deras namn deröfver ristade med runor, skall, det vetes icke på hvad sätt, försvunnit. I kyrkan står likväl en dopfunt, hvilken tvifvelsutan härrör från medeltiden. Alltså skulle denna kyrka på den tiden haft tvenne dopfuntar, ett förhållande, som vi rentaf betvifla. Sistberörde dopfunt, hvilken är rund och kalkformig, består af slipad kalksten. Foten är alldeles slät, och skålen har sexton runda blad och deröfver nära öfra kanten en liten slät hålkäl. Dopfuntens hela höjd utgör 3.9 och skålens yttre tvärmått 2.9.

Vestra hälften af korets norra sidomur intages af nio korstolar, af hvilka tre bilda ett framsprång. Ett gafvelstycke åt öster och ett sådant åt söder prydes till den nedra delen med rosor och till den öfra med en genombruten bladslinga, som åt öster hålles af en drake och åt söder af två lejon. Dessa djur stå nederst. Å ett mellanstycke märkas blott rosor. Öfver stolarna sträcker sig ett platt brädtak, hvilket framtill siras med nio genombrutna stickbågar.

I nordost på 450 stegs afstånd från kyrkan å södra sidan om vägen till Hörsne står ett kors af kalksten. Detta kors, hvars armar äro något inåt-