Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/682

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

328

hvilken invändigt sträcker sig i söder och norr liksom i vester och öster 11.8 och håller i murtjocklek 5.5, betäckes med ett tunnhvalf på vederlag i förstnämnda riktning. På midten af vestra sidomuren finnes en ingång. Yttre omfattningen, som hvilar på socklarna, utgöres af framspringande murhörn och rundbågig betäckning. Inre omfattningen är lindrigt snedsmygig och rundbetäckt. Tornbågen har lika bredd som första afdelningen och är lågspetsig utan vederlagskransar. En stege uppför på skeppets trätak, hvarifrån man inkommer i tornets andra afdelning, hvilken på midten af södra liksom af norra sidomuren har en ljusöppning. En midtkolonn, som har attisk bas med skyddsblad samt bägarlikt kapitäl med löfprydnader, uppbär i hvarje ljusöppning tvenne små rundbågar. Tredje afdelningen har å hvarje sida en glugg. I vestra liksom i östra gluggen hvila tvenne små rundbågar på en smärt kolonn med tärningformigt kapital. Södra och norra gluggen ha förlorat sina midtkolonner. De yttre liksom de inre omfattningarne äro rätvinkliga, men de förra rundbågiga, de sednare lågrakspetsiga. Tornet uppbär en hög spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.

Efter den ursprungliga triumfbågens och gamla korets bortbrytning ha skeppets sidomurar blifvit åt öster 8.2 längre. Det nya koret, som har stora skråkantiga och rundstafviga socklar och betäckes med ett korshvalf, utgör i inre bredd 21.4 i längd 26.3 i murtjocklek 4.6 och är något bredare och högre än skeppet. Korets takhvalf, hvilket är spetsigt med raka och uppåtgaende kappor, saknar kragstenar åt vester, men det har sådana åt öster. Den nuvarande triumf-