Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/701

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

347

rundbågar. Den östra gluggen, hvilken bortskymmes af skeppets vattentak, har förlorat sin midtkolonn. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. En spira, som från fyrkant öfvergår till åttkant, har åtta gluggar.

Enligt en förteckning från medeltiden har kyrkan blifvit 1236 uppförd[1]. Denne byggnadstid synes oss vara ganska sannolik i afseende på tornet, hvilket framter enkel rundbågsstil med ringa spår af äldre öfvergångsstil, deremot äro skeppet och koret vida yngre och röja sen spetsbågsstil.

Många bildverk ha på åtskilliga ställen blifvit utan allt sammanhang insatta uti skeppets södra sidomur. Der föreställas å särskildta qvaderstycken män och djur inom fält med kolonner och rundbågar. Fälten äro ganska grunda och figurerne mycket platta. Der afbildas tre helgon med rundglorior och en engel med en sådan, ett lejon i språng, två hästar. Vid östra sidan om korets ingång ses Simson sitta å ett lejon och uppfläka dess gap, och en haffru eller ett sjörå simma med en staf. En sträcka af djur- och menniskogestalter är insatt öfverst i korets södra sidomur. Der märkas äfvenledes grunda rundbågiga fält och platta figurer. Att dessa bildverk liksom skeppets norra portal tillhört en kyrka, som varit samtidig med tornet, lider intet tvifvel.

Vid närmare betraktande visar sig, att tornet har ursprungligen haft sin nuvarande höjd, men likväl innehållit tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen har tvifvelsutan haft ett vida lägre takhvalf än

  1. Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.