Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/706

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

352

norr 16.5 samt i vester och öster 26.1 och håller i murtjocklek 3.5, uppbär ett tunnhvalf på vederlag i söder och norr. Socklarne äro lika formade och lika höga som skeppets. A södra sidomuren nära vestra ändan finnes en mindre ingång, hvilken utvändigt har å hvarje sida två rätvinkliga murhörn, som uppgå från socklarna. Poster i midten af muren stå på hög tröskel. Murhörnen och posterne uppbära skarpkantiga rundbågar. De inre murhörnen och rundbågen derpå äro slipade. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öster om ingången ses ett litet fönster, hvilket är fyrkantigt och i en sednare tid blifvit på vanligt sätt utvidgadt. Å altarväggen finnes ett spetsbågigt fönster, som är till det yttre och inre snedsmygigt. Två poster i detta fönster uppbära trenne trebladiga bågar med vackra lemningar af målade glasrutor. I södra sidomuren nära östra ändan märkes en rundbågig sittnich. Nära södra ändan af altarväggen ses ett rakspetsigt och i midten af densamma ett litet fyrkantigt väggskåp.

En raksluten ingång på midten af norra sidomuren inleder till sakristian, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 11.7 samt i motsatt riktning 8.3. Sakristian, som saknar socklar, betäckes med ett spetsigt tunnhvalf på vederlag i vester och öster, och den har ett litet utvidgadt fönster åt sistnämnda hall.

Tornet inrymmer tre afdelningar öfver hvarandra. Socklarne likna skeppets och korets. Första afdelningen, hvilken invändigt håller i söder och norr 17.9 samt i motsatt riktning 46.0 och i murtjocklek 4.7, uppbär ett spetsigt korshvalf med raka och föga uppåtgående kappor. På midten af vestra sidomuren fin-