Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/738

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

384

ses en öppen cirkel och för öfrigt inåtsvängda trekanter. Sidoskeppens öfriga fönster äro enkla samt mycket smala och höga. Alla fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga och ha små rätvinkliga karmar i midten af murarna för insättande af rutfack.

I östra ändan af det södra sidoskeppet finnes ett fyrkantigt och gent deremot i det norra ett likadant väggskåp.

Midt öfver pelarna höja sig å vinden fyra lägre sådana, som äro fyrkantiga och hålla 4.0 i hvarje sida. Dessa öfre pelare förenas i hvarje rad ifrån vester till öster med tre höga spetsbågar och deröfver ligga sträckmurar. Sidoskeppen betäckas med luttak, hvilka sluta sig till dessa sträckmurar, som höja sig ungefär 6.0 deröfver och uppbära mellanskeppets kroppåstak. Å östra gafvelmuren öfver triumfbågen är en ganska bred men något låg spetsbåge, hvarpå östra gafvelröstet hvilar. Å hvarje sträckmur finnas tre gluggar, hvilka motsvara midten af densammas spetsbågar och gifva luftvexling och belysning åt vinden. Dessa gluggar äro utvändigt snedsmygiga och lindrigt spetsbågiga samt invändigt svagt snedsmygiga med raka betäckningar.

Långhuset har skråkantiga socklar, men saknar sesimser. Å mellanskeppets vestra gafvelröste märkes en stor spetsbågig och å dess östra en mindre raksluten glugg. Utanför den igenmurade tornbågen finnas inga socklar, men deremot ses några lemmingar af grundvalar. Det tyckes dock vara mycket osäkert, om något torn der fordom fannits, men väl ganska sannolikt, att man ärnat der uppföra ett sådant. Å mellanskeppets vestra ända står en temligen hög takryttare.