387
bågar af ohuggen kalksten. Långhusets vestra dörromfattningar äro af huggen, men de öfriga portalerne af slipad kalksten. Posterne i portalerna utgöras af hela block.
Enligt en uppgift från medeltiden är kyrkan uppförd 12..[1]. Då hela byggnaden, hvars alla partier äro samtidiga, i allt hufvudsakligt röjer spetsbågsstil, så kan den icke antagas att vara äldre än från sednare hälften af trettonde seklet.
Altarbordet består af huggen kalksten, skifvan är skråkantig och utgöres af slipad sådan. Altarprydnaden, som är hållen i usel modern stil, föreställer nattvarden i oljemålning.
Dopfunten, hvilken är kalkformig, består af röd- och hvitspräcklig samt slipad kalksten. Foten är alldeles slät och mellanstycket slutas med en rundstaf. Skålen, som är halfklotformig, siras med sexton vanliga blad. Kring öfra kanten ses en grund hålkäl. Dopfuntens hela höjd utgör 3.6 och skålens yttre tvärmått 2.8.
Ingen urgammal ringmur med välbyggda och fasta portar omgifver kyrkogården. Ett djupt dike med murbeklädnad och vrister eller jerngaller deröfver omsluter kyrkogården, hvilken således tyckes ligga alldeles öppen. Detta helt nya sätt att omhägna de hädangångnes hviloplatser har onekligen stora företräden. Ett sådant stängsel kostar jemförelsevis föga i anläggning och underhåll, lemnar fri öfverblick af ett tempel och väl behöflig luftvexling öfver grafvar och förekommer fukt och afleder vatten. Fastän forntidens grofva
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII P. 314.
