Hoppa till innehållet

Sida:Carl Georg Brunius, Gotlands konsthistoria (1864-1866).djvu/840

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Lau.

Vi måste för att komma från Lye 78 mil i sydost till Lau färdas åter om Garde. Uti en fruktbar trakt intager Lau, annex till När, en högländ plats. Lau består af ett fyrkantigt skepp och ett likadant kor med en fyrkantig sakristia jemte norra sidomuren. Skeppet har ursprungligen haft ett mindre kor. Efter bortbrytande af triumfbågen och östra gafvelmuren samt det gamla koret har det nuvarande tillkommit.

I skeppet stå fyra kolonner och på triumfbågens ställe ha tvenne och öster derom i det nya koret tvenne sådana blifvit uppförda. Skeppet och koret, som på dylikt sätt blifvit ett enda långhus utan någon triumfbåge, fördelas af åtta kolonner i tre gångar, af hvilka den mellerste är nära dubbelt bredare och något högre än de omgifvande. Af nio korshvalf, som ursprungligen hvilat på skeppets kolonner, ha de trenne östligaste måst vid den östra gafvelmurens bortbrytning nedtagas. Nu uppbära skeppets och korets kolonner tillsammans femton korshvalf, af hvilka de trenne, som blifvit vid det nya korets uppförande återinslagna, visa sig vara yngre än skeppets och samtidiga med korets. Der finnas på vanligt sätt förenings- och skiljebågar.

Skeppet håller i inre bredd 55.4 och i längd 55.0, mellangången tvärsöfver 25.9, södra sidogången 12.1 och norra 12.7. Korets inre sträckning i söder och norr utgör 55.5 samt i motsatt riktning 49.1, mellangångens bredd 24.0, men sidogångarne äro