alla de örter här funnos på sanden, att därav döma, vilka voro för fåren nyttigast. Serpillum Fl. 477, Stæchas citrina 674, Anserina 415, Potentilla adscendens 419, Artemisia campestris 668, Galium luteum 116, Pilosella uniflora 633, Locusta 32, Polytrichum vulgare 868, Lichen niveus 958, Cerastium viscosum 379, Cerastium pentandrum 382, Arabis annua 567, Myosotis 149, Vila canina 716, Empetrum 832, Festuca ovina 95 i stor myckenhet. Pulsatilla reflexa 447 växte allmänt här på fälten, den jag icke sett i Sverige utom Öland. Hon hade både mindre och mörkare blomma och blomstrade senare. Lichen islandicus 959 växte smal som trådar, att den bästa botanius kunde förtaga sig på honom. Carex arenaria 749 växte med rötterna under sanden i långa och räta revor till många famnars längd, och vid varje led uppsatte ett par skott av en tvärhands längd under jorden. Saxifraga tridactylites 353, Sedum acre 389, Geranium cicutarium 579, Leontodon 627, Millefolium 705, Lotus 609 i myckenhet. Poa media 78, Anchusa 153, Pimpinella 246 voro de allmänna örter på flygsandshederna.
Mysotis Fl. 49 växte rätt mycken på sandhederna, och såg man här några 100 får, som skalade bort allt grönt. Men denna örten stod för dem privilegerad.
Hål, helt små och oändelig många och nästan överallt med liten kringspridd sand, sågos på sandhederna och liknade nog de hålen, som daggmaskar förorsaka i fet och saftfull jordmån.
Gräshoppeungar, grå, bruna, gula och av åtskilliga färgor, hoppade för fötterna som damm eller som mygg i Lappmarken och hade ej ännu fått några vingar, att deras species kunde utstakas. Bönderna berättade, att desse förgripa sig på själva säden, då torra somrar infalla, som nu nöjde sig med sandfälten.
Åkrarna stodo härliga av allehanda slags säd och blevo vartannat eller vart tredje år gödda eller, som det här kallas, gynnade. Men bönderna upptogo även sandfälten vart 7de eller 8de år och sådde dem tvenne år å rad, sedan lämnade dem åter till betesmark utan att göda dem, varigenom gräsväxten näppeligen kan fästa sig.
