land, varifrån det såldes till Påland; men vartill han brukas utomlands, visste kristianstadsboerne väl icke själva. Stenen var merendels bruten ½ aln lång, fyrkantig men ej tjockare än det smalaste av armen. Han var en saxum micaceum, cotaceum, substriatum, incarnatum, bestående ex particulis micaceis, nitidis, oblongis, albis, parvis, mixtis pulvere impalpabili cotaceo. När han revs med kniven, gick han till ett fint mjöl som kalk, och när han brändes, vart han en strösand tjänlig till ströbössor.
Skärkniv är en fisk, som vid denna tiden på året fångas utanför Kristianstad i Helge å, men eljest fås den icke. Jag bör tacka herr borgmästar Schultén, som skaffade mig honom denna tiden, då han började försvinna. Fisken är sällsynt och så rar, att jag honom aldrig tillförene sett, och ofelbart en av de raraste fiskar i Europa, varför jag ock här giver hans figur. Samma fisk finnes även vid Danzig, där han kallas Ziege, och är nämnd av Klein Hist. pisc. miss. 5, p. 47, där han har fått ett namn som är längre än själva fisken, och kallas: Lucius dorso a rostro ad caudæ extremitatem in linea fere recta velut regula ducto, sensim ex ore ventrem versus curva linea decrescens, post branchias in ultimo ventre latissimus, ab ano versus caudam rursus lente decrescens. Toto corpore inferiore cultellatus lateribus sensim depressis, lato dorso, quodammodo ferrei coloris. Ceterum totus piscis argentus. Oculis magnis, pupilla nigra, iride lata argentea. Pinnis omnibus ex argenteo umbratilibus. Tab. II, fig. 1.
Denna fisk är en vitfisk och liknar nog en sik, men hela hans rygg är rätt som en linjal. Längden är ordinärt mellan 1 och 2 kvarter. Hans bröstfenor äro i proportion längre än på någon annan svensk fisk. Linea lateralis eller sidestrimman är ganska besynnerlig på denna, i det hon går mycket när till
112
