Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/147

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

gräs är ej längre än ett finger och har ett ax, som är mycket tätt och skapat som ett ägg, som består av glumarum carina ciliata, men själva glumæ äro icke emarginatæ. Stamina, som ej voro längre än själva gluma, hade vita antheras.

Serpyllum ciliatum (It. Gottl. 257) fanns även här på Vittskövle sand, och såg man tydeligen, att den var en förändring av Serpyllo vulgari Fl. 477, då dess capitula icke voro naturelle utan framdrevne av en sort små och nästa osynlige insekter, på samma sätt som Veronica Fl. 12 plägar allmänt bliva monströs.

Stoechas citrina Fl. 674 är en apotekareört, som icke finns upp i landet, men växte så här som över hela Skåne så allmänt som upp i landet kattfötter, så att våra apotekare oförsvarligen förskriva densamma ifrån främmande länder. Denna ört sågs dock ingenstädes, utan där som sandslätter voro.

Flygesandsörterna, som växte där ingen annan jord än endast flygsand fanns, voro de förenämnde: Astragalus scanensis, Phleum spica ovata, Stæchas citrina, Serpyllum, Dianthus scanensis Fl. 343, fårgräset Fl. 95, Galium luteum Fl. 116, Androsace Fl. 160.

Albuskar växte ock på det aldrabrantaste av sandbergen helt frodigt, vilka, som de icke trivas utan fuktig jordmån, gåvo tillkänna, att sanden drar fuktigheten av luften och håller sig ständigt fuktig nereuti, och att al alltså kunde sås att därmed dämpa flygsanden.

Sorgedräkten, som bondekvinnfolken är på orten brukade, sågo vi i kyrkan. Svarta kjortelen, som är gjord att häftas om livet, fick ej sitta på sitt ställe utan skulle numera hängas över axlarna, och livstycket, som alltid är fäst i ett stycke med kjortelen, slokar fram över huvudet och skyler mesta ansiktet, varigenom armhålen, genom vilka armarna trädas på livstycket, svarade numera mot öronen. Således gå stackars folk och sörja sina anhöriga hela året och bruka den seden större delen över Skåne och en del av Halland, värde både löje och medömkan; ty vad kan icke modet inbilla människorna?

Bi voro vid Vittskövle i myckenhet, allt i kupor. Här sågo vi över 50 kupor på ett ställe, som gåvo sin ägare över 50 plåtars

141