Ora kallas här på orten höga backar med skog övervuxne. Emellan Söljesborgs ora och Stenshuvud går en vik inåt landet till Åhus. Ifrån Ravlunda sågs Söljesborgs ora i nordost.
Husen voro här på orten överallt byggde med korsverke och hopslagne med ler. Vart och ett trä i väggen hade mestedelen sitt egit namn, som bör väl förstås av häradshövdingar och synesmän. Understa stocken, som var i stället för syll, kallades fotträ AA. Överste stocken, som låg under takfoten kallades överträ BB. De stockar, som stodo perpendikulära på fotträet och uppehöllo överträet kallades stolpar CCC. Däremot kallades löshult DD de tvärstockar i väggen, som gingo mitt på väggen och voro i bägge ändar inhuggne uti stolparna, som allmänt sker uti mangårdshusen, men listoträ EE heta desamma tvärstockar på ladugårdshusen, som icke inhuggas i stolparna utan fastnaglas utanpå. Snestyven kallades stöden i väggen, som gingo ad angulum acutum ifrån fotträet till stolpen nedanför löshultet. Allt detta virket bestod merendels av ek. Emellan denna byggnad voro perpendikuläre stakar eller käppar insatta, emillan vilka halm eller spö inflätades, mest av hassel, vid vilka leret på bägge sidor tillslogs, samt då detta torkats och något spruckit, överströks andra gången med ler att bliva tätare och jämnare. Leret, som härtill tages, är icke av det fetaste utan något sandigt av sig självt och icke med sand blandat. Det är kvinnfolkens arbete att klene väggarne, då manfolken älta leret, för vilka det är oanständigt befatta sig med kleningen.
Taken på husen voro alla av halm, vartill tages råghalm, men finnaråghalm eller larsmässoråghalm var till taken den sämsta, ty han ruttnar snarare. Överst på ryggåsen rida vårdträden, som äro ett par alnar långa, två och två tillhopahäftade i kors, ett kvarter nedanför spetsen, vilka hålla halmen tillhopa, emedan torv, som därtill brukas på andra ställen, kan icke här på slätten ernås.
Bryum rurale Fl. 900 hava botanisterne kallat en mossa, som gärna växer på taken liksom små tuvar. Denne ser helt torr ut om sommaren, men om hösten grönskar och kröker han sine
