Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/159

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

då vi funno, att desse petrifikater, ehuru de ej voro större än stora coccioneller, äro dock desamme, vilka jag tillförene framställt och avritat i Öländska resan 147 & It. West. 87 & 88, och det så säkert, att ingen av eftervärlden bör därpå tvivla, ty dess corpus articulatum med dess pedes och striæ naturales äro alldeles desamme som i Öland och Västergötland, fast där så stora som handlogen, men här i Andrarum ej större än flugor. Det andra slags petrifikatet här i skiffern liknade hopkramade ärter med sitt hilo eller näv, vilket även är artigt avritat av arkiater Bromell in Act. Upsal. 1729, p. 527. Men det var mig omöjeligt att determinera intryckningen, vilken ser ut nästan som en hästsko, inom vilken en konvex, oval intryckning med en tvärlinea märktes. Detta petrifikat fanns här i myckenhet, dock mindre allmänt än det förra, och var ej större än en ärt.

Tophus aluminalis griseus fästade sig såsom en vinsten på inra sidan av lutkistan samt satt emillan lakkaret, uti vilket vattnet, som utsupit alunen, samlas och kvarhålles. Denna var ett finger tjock och så hård, att han knappt kunde brytas med fingrarna. Han såg ut som ett petrificerat träd och jäste ej med skedvatten.

Tophus aluminaris coctus var en sten, som växte i botten på alunpannorna, där alunluten kokades. Denne hade fasthet och utseende som en marmor, var grå, inuti något spräcklig, kantig i brottet och gav ingen eld mot stålet.

Ochra flava var det slamm, som upptogs på botten av kylfaten, där alunvattnet efter kokningen svalade och deponerade sitt sediment. Detta upptogs, bortfördes, dekanterades och brändes till en skön, röd färga.

Alunen kristalliserades sist i stora fat lika som vinfat. Sedan alunen var kristalliserad, avsloges gjordarna på fatet. Då kimmarna borttogos stod en ofantelig stor aluncylinder kvar, ofta till 400 lispunds tyngd, vilken inut var något hålig och uppfylld liksom med stalaktiter, på alla sidor inåt vände, där man inuti ser de aldra tydeligaste kristaller. Desse slås slönder, då man får merendels 17 lagliga tunnor av 17 lispund tunnan.

153