Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Jasione Fl. 713 är så allmän nere i Skåne, som hon är sällsynt upp i landet. Av denna funno vi ett stånd av dubbel blomma, som aldrig tillförne blivit märkt. Naturen fyller blommorna på olika sätt, allt som de äro av olika slag. Alltså var det desto mer angenämt för en botanist att se denna bliva flore pleno. Blomhuvudet är en koncentrerad och koarkterad spica depressa, som är omgiven med sitt perianthium universale, och har emillan var blomma ett helt fjäll eller palea, som icke äro en femtedel emot folia calycis communis, och skedde här plenitudo endast därmed, att paleæ uppvuxit till den storlek, som själva folia calycina.

Almträden, som växte vid Stenshuvud, hade i myckenheten på sina lövs övra sida uppstående, ovale käglor, som vid basis voro hopdragne och smalare och nästan ett tvärfinger höga. Uti desse låg en Chermes med sine ungar. Modren var blyfärgad abdomine subgloboso, ano albido men ungarna voro nästan grå.

Svabsholm, ryttmästarboställe, hade en välbyggd ladugård och en stor trädgård, uti vilken vi sågo den största apel.

Rörums gästgivaregård efter 7 kvarts krokvägar.


Junius 1

Stuvorna här på orten hava innantill horisontellt tak med fönster på södra sidan. Ett stort, tjockt ekebord står tvärs för framväggen. Bänken emellan bordet och främsta väggen kallas frambordsbänken. På norra sidan är norra och på södra, södra bänken, liksom i Småland. Alla desse bänkar äro uppfyllde med halm, alnshöga, samt täckta med långa dynor eller västgötatäcken, på vilka folket ligger om nätterna och sitta om dagen, som sällan hava någon stol i stuvan, ej heller någon annor säng. I det ena bortre hörnet av stuvan är ugnen, uti vilken om vintertiden dageligen eldas, då röken går ut genom dörren, ty här brukas ingen skorsten, och glöden efter eldningen utsopas på lergolvet emillan några stenar jämte ugnen.

161