Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

aktion blivit tagna, genom vilka hästeslaget blivit mycket skadat.

Vinberg hade för lång tid sedan blivit anlagt vid Gytebo, kvart 3 från Gärsnäs och samma herrskap tillhörigt. Vinrankorna hava varit planterade på södra bergssidan jämte sjön men änteligen av efterkommande för mer än 20 år sedan ödelagde. Icke desto mindre leva och växa ännu på samma berg åtskilliga vinrankor helt vilda utan att vara ödelagde av de starka vintrar, till ett tydeligt prov av detta klimatets mildhet. Rankorna bära merendels årligen några druvor men helt sura, ty de hava blivit vilda liksom stammen.


Junius 6

Väderleken varade ännu på tredje dagen med kallt regn och blåst från nordan, som hade det varit på sena hösten. Sådant väder, som här blandar sig med den fagraste sommar, plägar icke gästa oss upp i landet vid denna tid. Vi kunne härav föreställa oss, vad obehageligt höst lärer här som oftast följa på den ljuvligaste sommar.

Storkar sågos här i Skåne mest vid byarna, där de byggt sina boen som de största ressel i de högsta trän. Inbyggarena räknade för gott märke, att denna fågel hölt sig vid husen, och därföre att ännu mer bekväma honom att logera hos sig, hava de esomoftast huggit tuppen av det högsta träd vid husen och däruppå lagt ett vagnshjul, att fåglarne härpå måtte kunna bygga. Storkarne fara bort var höst. Om de fara till de varma länder, eller om de vila på sjöbotten med svalorna, är ännu ovisst, men de komma igen vart år och bygga på samma bo, som änteligen blir ganska stort av riskvistar. Nu sutto de små ungar i boet, och den ena storken stod på sidan av boet att liksom över ungarna hålla vakt, medan den andra var ute på värv. Storkarna gjorde ingen skada utan snarare gagn, med det de plockade bort alla ormar och grodor där på nejden. Storkarne våga sig sällan högre upp i landet, än där Skånes

181