Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/196

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

tre rader bak uti kyrkan. Utom det stora altaret och dess altartavla, voro även 3 små altare. Det ena, mitt i kyrkan, föreställte Gud Fader och den korsfästa Christum. Det andra, bakom södra kyrkodörren, Anna, som hade i sitt knä jungfru Maria och jungfru Maria Christum. Det tredje altaret stod gentemot predikstolen med sina bilder. Efter katoliska tiden hava våra hedervärda theologi lyckeligen avböjt helgonens åkallande och till den ändan avskaffat deras bilder, att de enfaldige ej av dem måtte påminnas om en gammal och skadelig inbillning; men det fattiga folket, som här ligger liksom något mer in obscuro och längre skilt ifrån medicis har trägnare hållit uti med sin vidskepelse och förment sig, efter katolske dikterne, av S:t Olof kunna få någon hjälp i sin nöd och sjukdom, ty hava de tillförene kommit hit att få stryka sig med hans yxa och lämna honom något, varföre man också såg honom överallt behängd av strumpeband av sjuklingar. Den förnämligaste festen är S:t Olofs dag, då folket stormar hit till stor myckenhet ifrån avlägsne orter att avhöra predikan och att offra. Här är det minsta pastorat i Skåne. En klocka, som skulle bära årtalet 1444, hängde i tornet, men att stiga dit upp var halsbrytande vågspel. Söder ifrån kyrkan var den sköna S:t Olofs källa, där de nödlidande drucko eller tvättade

190