Änteligen måste jag giva saken förlorad, då baronen och sekreteraren bådo mig utnämna rummet ungefärligen, varåt jag tyckt mig nedlagt pungen, det jag ock gjorde; men den fula rutan ville intet slå, utan drog rutan åt en hel konträr sida, och änteligen, sedan både sekr. och vi alla voro trötte vid rutan, och jag vid henne mest ledsen, stante sekr. på en hel annor sida av fältet, sägandes att om pungen icke vore där, så vore ogörligt för honom säga stället. Jag böd icke till att söka därefter, emedan det icke var detta håll, därest jag tyckte mig lagt pungen, men baron Oxenstierna lade sig likväl på jorden att söka, då han fick ned ett finger och drog upp den lilla torven, under vilken dukaterna lågo. Således slog rutan rätt den gången och skänkte mig de penningar, jag eljest förlorat. Detta är res facti. Får jag se några stycken dylika exempel, så måste jag väl tro, det jag icke vill; ty det är helt annat med magneten och attraktionen mellan järn och järn, men att en hasselkvist skall säga mig rikare metaller, det samtycka varken våra utvärtes eller invärtes sinnen, så att jag väl ännu icke tror rutan, dock vill jag icke flera gånger gå med henne vad om lika många dukater.
Junius 8
Resan ifrån Tunbyholm (där ägaren vist på oss all hospitalitet) åt Lund.
Landet här på den södra fliseslätten liknade ganska mycket situationen av Vaksala gärde ovanpå backen, förrän man reser neder åt Uppsala Tä; men östra sandslätten liknade Polacksbacken söder om Uppsala; däremot västra lerslätten eller flinteslätten liknade Slottsgärdet väster om Uppsala slott.
Ängarna, som voro sidlänta, stodo denna tiden bruna av brunven Fl. 1138 och gula av Ranunculus acris Fl. 466. Anthemis arvensis Fl. 704 var här det allmännaste ogräset i rågen. Cichorium Fl. 650 växte allmänt på renarna vid vägen, men
192
