Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/212

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

icke mera larsmässo- eller sommarråg såddes, föregavs mestadels orsaken, att landet var för sankt, det man kunde tro så mycket mer, som intet dikande brukas i Skåne vid åkrarne. Hos oss upp i landet, så snart som vattnet ej får avlopp, bliver det straxt surt och intages av mossa och tuvor, men här på orten äro varken mossa eller tuvor, ehuru bägge växa av kvarhållit vatten i jorden.

Havran sås i april på sur jord, där ingen annan säd kommer, och gödes aldrig. Jorden vilar vart 3:dje år och köres en gång i april, förrän havren sås, som sedermera nedharvas. I havrejorden växte mycket ljungpinnar, men i den andra säden sällan, ty frågades, varföre plogen skulle köras med 4 dragare, och varföre icke en liten plog såsom i Falun brukades, vilken kunde dragas med ett enda par; varpå bönderna försäkrade, att jorden vore för hårdkörd, fast vi varken sågo stenar eller rötter eller seg lera, utan var kring Lund en god ljungjord med litet sand och litet lera. Jag skulle till en stor del kasta orsaken på de svaga dragare, ty här är ganska litet hö, och ser man inga andra ängar än några helt små dälder mellan åkerfälten, som intaga allt det torra; ty måste lantmannen mestadels stilla alla sina kreatur om vintern med halm, agnar och vippor, varföre dragarena bliva svagare, så att det skåningen kör med 4 par, kan alltid upplänningen köra med ett, varav sker att sällan någon här synes åka med övertäckt vagn utan 4 hästar. Rågen sås alltid tunnare än kornet, så att helt annat är ett tunneland korn och annat ett tunneland råg, ty på en åker, där 4 tunnor råg sås, där sås alltid vid kornsädet 6 tunnor.

Harven, som här brukas, består av 2 par smala stockar, som vardera äro genomborrade med 11 hål. Harven är 2 alnar

206