Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/235

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

vid yttra gravens yttra sida åt slottsidan i sådan myckenhet, att hon täckte alla strander, men var ännu ej i blomma och allenast fingerslång.

Salsola Fl. 206 var mindre allmän. Dock sågs hon vid stranden på den tången, som där var uppkastad, i ansenlig myckenhet.

Cakile Fl. 569 växte här på havsstranden. Planta annua. Folia pinnata, linearia, denticulata, carnosa. Calyces tetraphylli, parum hiantes. Petala 4, obverse ovata, purpurascentia. Stamina extra tubum prominentia. Stigma orbiculatum, absque stylo.

Atriplex caule erecto herbaceo, foliis omnibus linearibus integerrimis, Roy. Lugd. 218 , växte i en otrolig myckenhet på alla havsstrander och varierade med röd och vit blomma. Denna havsört skiljes ifrån vår allmänna Atriplex angusto oblongo folio, Bauh. Pin. 119, därmed, att denna senare allmänna örten utvidgar sig på bredden, men den förra eller havsörten växer på höjden. På den förra kommer en större och en mindre gren utur var axilla, men utur havsörten allenast en enda gren. I den gemena slutar ett ax var gren, men i havsörten äro många eller spicæ paniculatæ. Stjälkarna på den allmänna äro fyrkantiga men på havsörten sexkantiga. Grenarne på den allmänna stå ner vid roten horisontellt och oppositi, men på vår havsört äro merendels inga grenar nere vid roten, och om de skulle finnas, så gå de tämmeligen rakt upp. Bladen på den allmänna äro nästan ovata och merendels hava vid basin på vardera sidan en kant, men bladen på havsörten äro lansettlika och smala. Så många egenskaper åtskilja dessa två örter.

Lepidium diandrum Fl. 534 täckte de yttersta vallarne och luktade skarpt på långt håll.

Carduus nutans Fl. 655 växte på alla sidor om staden och utslog i dag sin första blomma, till ett tecken att solståndet var redan förbi.

Conium Fl. 226, den de gamla hållit före vara Cicuta, växte i otalig myckenhet, 4 alnar hög, såväl på själva vallarne omkring slottet, som emellan vallarne och havet, att om någon åstundar henne i kvantitet, kan han få henne tillräckeligen. Det vore underligt, om icke en så grön ört skulle dåga till grön färg.


229