grimma, som var bunden om nacken och under hakan, dock icke i munnen, men fram över nosen stodo spetsiga spetor ställde i kors, med vilka de stungo mödrarne, då de ville di och således avstängde sig själva ifrån mjölken. Somlige brukte till samma ändamål ett igelkotteskinn och satte det som en kägla på lammens nos.
Fårmjölken användes mest till fårost. Osten var vit och mycket smakelig. Vasslen efter osten uppkoktes sedermera till valle, som åts av folket. Mjölken uppkoktes undertiden och åts söt. Insyltad fårmjölk blev, då söta mjölken uppkoktes och saltades väl, sattes sedermera att surna, rördes var dag ett par gångor omkring och kunde således bevaras halva året.
Mjölkningen av korna sker här på slätten ifrån första maji till Michaelis var dag 3 gångor, men den övriga tiden om året allenast 2.
Såningstiden med kornet begyntes här mitt i maji och varade till slutet av maji, men om hösten sås rågen ifrån Denismässo eller d. 9 oktober allt intill Helgamässo. Havren sås för kornet. Här på trakten såddes inga ärter, bönor, vickor eller bovete.
Skägg var än i bruk här ute på landsbygden, icke allenast hos de mesta bönder utan ock de meste drängar, vilka ifrån sjuttonde året voro barbati, likväl rakade på kinderna, så att skäggborsten endast täckte hakan.
Syra, Rumex hastata Fl. 296, gjorde de vilande trakter emellan åkerfälten helt rödbruna.
Hästarne åto begärligen Bromus Fl. 84, Centaurea Fl. 708. Mindre begärlig var Antheims arvensis Fl. 704, men Echium Fl. 158 lämnades av dem alldeles orörd.
Cochlearia danica Fl. 538 växte med sina foliis tricuspidatis på havsstranderna, som eljest är nog sällsynt i Sverige. Jag sådde henne uti Uppsala trädgård, där hon fick rundare blader och nästan femkantige, men hölt sig mycket liten och var väl 4 gångor mindre än den ordinäre Cochlearia.
Fredshög, kvart 5 ifrån Köping, var en av de täckaste bondgårdar till dess inrättning, belägenhet vid havet och tarveliga inbyggare.
250
