Pilarne, som här blivit planterade omkring byen, hade vid starka vintren 1741 tagit skada men dock kommit sig före igen. Icke desto mindre hava de sedermera årligen falnat med några grenar, så att ehuru trädets liv återvunnits, kan det dock aldrig mer vinna sin rätta hälsa åter.
Apis parietina av hel annor art, än den vi tillförene (p. 162) beskrivit, fanns här i väggarna. Corpus nigricans. Caput et thorax villosa, grisea. Abdomen nigrum, acuminaturm, incisuratum quattuor marginibus, flavis, primo interrupto. Antennæ nigræ.
Landet ifrån Kämpinge utsträckte en udde åt väster av en mils längd och ¼ mils bredd. Detta landet är slätt och låglänt, att det om höstetiden till stor del inunderas, så att yttersta udden emellan Matsmässan till jul bliver liksom en ö. Denna mark kallas allmänt Ljungen, är mager och överhopad med flygsand, som uppkastas ifrån havet, så på den norra som södra sidan, varigenom hela denna trakten är beströdd liksom med små ätteplatsar av sand, vilka mestedels överst äro sönderbrutne av blåsten och icke kunna läkas tillsammans. Det förnämsta, som här växer, är små och knappt synlig ljung Fl. 309, marvide Fl. 806 (It. Gottl. 206), vilket slog ut långa rötter och fäste sanden med kvistarne. Kråkebärsris Fl. 832 band också sanden. Pors Fl. 817 var här rätt mycken, men Tetralix Fl. 310 mera sparsam. Detta land sluttar sig på västra sidan och gör liksom ett par uddar, den ena åt norr, den andra åt söder, och bliver emellan dem mera höglänt. På denna höjd äro städerne Skanör och Falsterbo belägna, nämligen Skanör åt norra udden och Falsterbo på södra udden, bägge inemot västra havssidan.
Pors, Myrica Fl. 313, bruktes här än i dag på öl i stället för humle, men härtill togs allenast frukten. Ölet blev därav bittert och tvärt och gjorde mycken huvudvärk.
Skursand fanns här på heden eller Ljungen den aldra vackraste.
Havsmygg, Tipula Fn. 1135, flög här på ljungen överallt liksom bisvärmar, alldeles som på Öland (It. Öland. 40).
Grylle kallades Charadrius Fn. 159, som här flög i myckenhet.
