Gipsningen i stora salen på Sövdeborg var ett mästerstycke, och fast han stått i 100 år, hade han ej förlorat minsta finger. Figurerna i taket av människor och andra ting, som med armar och lår liksom svävade i luften, föreställte åtskilliga historier, såsom: Diogenes i sitt kar med en skinande sol och kung Alexanders ankomst och svit. En kvinna, som kastar en karl i en brunn, då han ser efter godset. En överstepräst, som med nycklar möter en konung. En Camillus, som låter piska bort præceptorn, då han ville överlämna barnen. En Æneas, som utbär en gammal Anchises ifrån trojaniska elden. En Regulus uti spiktunnan. Ett Ptolomei huvud, som överlämnas till Julius Cæsar. En Marcus Curius med sina frukter, då han anmodas att antaga romerska sakerna. Ett babyloniskt torn med kamelerna, som uppföra byggmaterialierna. En Krösus bunden vid pålen att brännas i Cyri närvaro med orden O Solon! Solon! En Tamerlan, som stiger till häst på Bajazet. Ett Cyri huvud avhuggit uti drottning Tomiris närvaro, som doppas i blodkärilet. Fyra konungar spände för egyptiska kung Sesostris vagn, av vilka den ena ser tillbaka på hjulet. Fyra elementerna särskilt föreställta.
Ur stod vid väggen, vilket var gjort av buxbom och kokat i olja för beständighetens skull, på vilket satt en artificiell gök, vilken var gång det slog gol så många gångor som slagen voro, och det så likt som en levande gök där suttit.
Greve Meijerfeldt, riksrådet och generalguvernören, hade här satt sig ned, sedan han genom dygd, flit, vett, tapperhet och ära uppbragt sig till största hederstrappan, sedan han följt konung Karl XII i härfärder, sedan han i flera år guvernerat Pommern, och sedan han nu änteligen överträffat alla höga riksens män i år och levnad, att här vila de få övriga dagar. Han hade ännu god maga och tämmelig hälsa, fast den högsta åldren försvagat ben, utspråk och nerver, men avsomnade icke långt därefter.
Trädgården låg avsides och bestod av idel sand, varpå fördes torv utur de bredevid liggande kärren till kvarterens anläggning.
302
