Hoppa till innehållet

Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/318

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Aira pallida Fl. 72 växte allestädes men endast på sandfälten, likasom Stæchas citrina Fl. 674.

Toppeladugård, en vacker sätesgård fru grevinnan Piper tillhörig, var märkvärdig av en skön trädgård, uti vilken trädgårdskonsten visat sina prov. En börs föreställdes igenom trädgårdskonst mitt för huset, mycket präktigt. Ett stort fyrkantigt kvarter innestängdes av höja, jämnt och tätt klippta avenbokshäckar såsom en mur, inom vilka tvenne rader hästkastanjer voro ställde såsom pelare, som med sine kronor tillsammans vuxit och gjort valv. Allt detta stod på bägge sidor om kvarteret. Frammantill såväl som bortom kvarteret stod en skön ligusterhäck, klippt i figurer såväl ovanpå som på sidorna. Inom denna omkrets var kvarteret fördelt med buxbomsritningar, emellan vilka låg sand av åtskillig färg. Klippta taxer voro ställde vid kanterna på sina rätta ställen.

Labyrint eller en irrgång var anlagd uti ett kärr, som blivit uppfyllt vid trädgårdens södra sida. Han var 65 alnar i diametern, med 6 omgångar av avenbokshäckar. Inuti formerades inskärningarna av en ligusterhäck, och mitt uti stod ett åttkantigt lusthus, där stolparne eller hörnen voro av vackra lindar, väggarne av klippt almhäck samt under fönstergluggarne ligusterhäckar. Mitt uti huset stod en lind, som gjorde taket.

Häckar voro överallt här i trädgården av avenbok, hassel, lind och andra lövträn.

Trädskolan var vidlöftig av allehanda slags äpplen, päron, kvitten, valnötter, hästkastanjer, alm och linder, vilka föryttrades åt dem, som voro hågade för trädgårdar. Persikor, aprikoser och vinrankor voro uppdragne vid planken.

Kvitten voro små aplar av ett par alnars höjd, som stodo med mycken frukt, vilken här mognade väl, och var alltid sessilis.

Spanska flugor hade även i denna trädgården sågat ligusterhäckarne.

Slåttermannen gick nu i sin svett, och kvinnfolken strängade straxt det avslagna gräset, där som det låg tunt, men om det

312