Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/330

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

lång stång, vilket på spetsen hade ett därpå fästat kohorn. Ett kvarter ifrån kohornet var en avbruten lia insatt, vilken med spets och egg vände sig framåt till ett kvarters längd. Bakom denna kniv voro tvenne hjul eller trissor om 1 kvarters bredd. Medelst denna maskin skar bonden och ristade torven i rutor, då han förde stången med händer och kropp ifrån sig. A. Den yttra maskinen var en rund järnskyffel, något mer än kvarters bred och på alla kanter vass som en kniv med ett krokigt och kort järnskaft, uti vilket ett långt träskaft var häftat, med vilken den utristade torven uppskyfflades eller lossades ifrån jorden. B.

Tvägor kallades små käppar av tre kvarters längd, tjocka som lillfingret, flata åt halva yttra ändan och böjde i krok. Dessa brukades vid fiskerien, med vilka orenligheten slogs ifrån nätet.

Resan ifrån Barsebäck till Landskrona, kvart 8, då vi hade till Saxtorps gästgivaregård 1 mil och sedan 1 mil till Landskrona.

Flores speciosi eller de högsta och mest prydande örter på Skåneslätt voro följande, av vilka de tre sista icke finnas upp i landet.

1. Verbascum Fl. 186, 187. 4. Echium Fl. 158.
2. Lythrum Fl. 393. 5. Malva Fl. 581.
3. Epilobium Fl. 304. 6. Cichorium Fl. 650.

Senap Fl. 549 av rätta och svarta slaget växte vild vid alla gårdar, som hade han där varit sådd. Då frön blivit mogne, samlades de av folket till köksbehov.

Raphanus arvensis Fl. 568 gjorde kornåkrarne gula, likasom annorstädes åkersenapen.

Hören eller linet hade nu i åtta dagar rensats eller lukats av bondkvinnorna ifrån dodra och annat ogräs, varefter det låg nedtrampat och hopvevlat liksom efter storm och slagregn. Underlig ört, som dock kan utreda sig själv utur en så stor konfusion och efter några dagar över hela åkren stå jämn och rak.

Bondkojer sågos endast täckte med Zostera och torv.


324