kvart ifrån stranden. Staden består av 70 à 80 borgare, har en enda gata men ljus och täck och är nyligen uppbyggd efter branden. Floden Röen löper jämte stadens södra sida och böjer sig straxt efter dess västra sida. Skeppen hava fordom skolat kunna gå upp genom floden in till själva staden, men flygsanden har täppt hamnen och farten i floden, att seglation in till staden icke kan återställas, därest icke floden tätt skulle pålas, då strömmen kunde själv tvingas att skära sig på djupet. Flolket påstod, att staden fått sitt namn av engelsmän och blivit av engelsmän uppbyggd. De söka bestyrka det av ett här vid staden liggande hospitalshemman, som kallas Luntertull, vilket skall vara ett engelskt ord.
Sandfält av flygsand hade lagt sig på alla sidor omkring staden och kastat sig bredevid kyrkan samt inuti själva staden och jämmerligen översvimmat all marken, sträckt sig till Skärpinge by i sydost och till Rävenberga kyrka i nordost, där han gått intill kyrkan alltifrån havet och stadssidan, så att flygsanden ingenstäds i riket varit så ymnig och gjort så stor skada som vid Ängelholm.
Flygsand är en fin, klar, vit sand, som genereras på vissa ställen i havet. Havet är en moder till jorden, på ganska underligt sätt inrättat av den oändeliga natursens Mästare. Havets vatten utdunstar och giver moln med regn, som fuktar jorden, då det mesta rinner åter neder i havet, men en del uppsupes av jorden och i de däruti växande frön, som förena vattnet med jordpartiklarne och luften, att vända det till sin natur och änteligen med sin undergång föröka svartmyllan. Detta är en orsak till jordens tilltagande och vattnets förminskande. Då havsvattnet står stilla, slemmas det och sätter ett sediment, som är lera, vilken går till botten, drives åt stranderna och hjälper till landningen. Alla snäckor och musslor i havet med deras släktingar bygga sig av havsvattnet skal och hus som äro intet annat än kalk och efter deras undergång uppkastas till stranderna. Ja, månge hundrade små maskar måste hjälpas åt att bygga en korall eller kalksten, stor som handen, vilken änteligen vräkes till stranden att fylla och föröka landningen.
364
