uti vittring och död. Vittringen vore sådan, att vargen skulle söka densamma som hunden en löpsk hynda, och att den skulle dragas av någon på jorden, då alla vargar som passerade detta draget skulle följa drägten efter. Den som drog vittringen skulle vara till häst och icke till fots, att icke djuren skulle hava minsta lukt av människor. Döden var en morsula, stor som yttersta leden på tummen, till konsistens av deg och innesluten inom en dubbel hinna eller blåsa samt väl ombunden och så seg, att man med tänderna icke kunde bita den sönder. Då man kramade härpå, kändes däruti liksom frön av källerhals, men herr översten påstod, att det icke var giftigt för människan mera än rävkakor. Igenom desse medel var herr översten övertygad, att alla vargar kunde utrotas i Sverige inom ett år, om vittringen drogs igenom alla skogar, och om desse dödblåsor här och där lades i drägten, då vargarne den nedsväljde hela, som medelst blåsorne bevarades i magen, att de icke där angrepo vargen, förrän de kommo i tarmarna och således icke kunde utspys. För denna invention begärte herren 2 daler silvermynt av vart helt hemman i riket.
Stål sade herr översten sig kunna göra av järn, som smiddes, och vistes sådant smitt järn, som blivit till stål vid och under klensmidningen och dock icke varit smitt av stål.
Kulor voro av herr översten stöpta, som liknade bly, men något var i dem tillagt, att de blevo specifice graviores, och därföre kunde med dem skjutas på längre håll. Vi laddade själve vår egen hagelbössa med gement krut och någre av desse kulor, och bössan slog på mer än 100 steg genom dubbla brädesväggen, det hon ingalunda kunde göra med en större kula. Jag tog en av dessa kulor och gav den till professorn herr doktor J. G. Wallerius att försökas såsom en angelägen sak och fick av honom följande svar:
»Så mycket jag hittills kunnat förfara, kan jag ej annat finna, än att det är rent järn, ty 1:o drages det starkt av magneten, 2:o upplöses det i spiritu vitrioli utan skillnad av precipitation som annat järn, 3:o upplöses det i aqua forti såsom tackjärn med gulaktig solution med upplöses ej helt och hållit, 4:o i
