Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/41

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

all den fyllning som på dem lagts. Man ser på myror, huru alla de växter, som däruti framkomma, upplyftas och göras straxt till tuvor; men icke så vid kanten av myran, där vattnet står över växterna. All grov svartmylla eller dy är jäsjord eller frysjord, ty denna super mera vatten än annor jord och utvidgas mera av tjälen än annor jord. Vad som helst i denna jorden är grovast, det upplyftes vid tjälelossningen, ja så att själva rötterna ligga bara på marken. Där denna grova mylla ligger på ett ställe, som vid tjälelossningen står under vatten, där uppdrages tjälen, så att ingen tuva förorsakas; ävenså där denna jord ligger mycket högt, att vattnet får avrinna, där slipper ock jorden merendels tuvor; men där som vattnet kvarhålles om vinteren men avlöper, förrän tjälen går upp ur jorden, där måste tuvor nödsakeligen uppfrysa, helst om någon död rot eller något annat trä ligger nere i jorden på sådana ställen. Härav kommer, att tuvor på slätten i Skåne äro så sällsynta, emedan inga buskar växa där, som lämna rötter i jorden. Ävenså följer härav, varföre man sällan ser tuvor på backar och även sällan på sidlänte ängar, som

35