Oenanthe Fl. 236 till ett par göpnar sönderskars och blandades med 3 à 4 kannor färsk mäsk och ett par göpnar säd. Herr borgmästar Schultén lät förskaffa en ko till prov, om Oenanthe voro giftigt eller icke. Koen åt upp alltsammans uti vår närvaro och mådde dagen efter så väl som tillförene, så att vi blevo säkert övertygade, att Oenanthe icke dödade boskapen, och kan jag icke se någon annan ört här på orten kunna döda fänaden. Om koerna icke bittida på sommaren och snåla efter grönt skulle gripa till själva röttren av Sium aquaticum, dem de dock på andra ställen veta att väja. Ty sökte jag vidare efter de nida insectorum eller maskeboen, som jag förr (p. 103) omtalt, men de funnos nu icke mera. Jag skulle önska, att physici ville här även göra försök med dem och giva dem åt koerna, ty dessa förekomma mig mycket misstänkta till en effekt här på orten, som är så speciell som de själva, emedan jag har aldrig sett dem på någon annor ort, och det är åtminstone mycket troligt, att då korna om vårtiden utsläppas och sluka i sig gräset, som flyter på pussarne, att de med detsamma draga i sig maskeboen, och att maskarne, då boen tryckas av boskapens tänder, krypa ut, fästa sig i halsen och borra sig in, då därav bliver svullnad, inflammation med mera, att boskapen ynkeligen förgås.
Julius 31
Resan ifrån Kristianstad till Ljungby i öster, Kalmarevägen.
Vinterrågen skars överallt, och sattes 5 par nekar i rad, lutandes emot varandra, att torkas på åkren.
Örtenamn voro här på orten:
- Cichoreum sylvestre Fl. 650, blå järnört.
- Sinapis arvensis Fl. 548 åkersenap.
- Brassica campestris Fl. 546 åkerkål.
Maglesten låg jämte vägen och på norra sidan vid Trollebo, 15 alnar lång, 12 bred, 10 hög, såsom ett ovanligt spektakel här på landet, där sällan någon sten synes. Han tyckes vara
422