Vådeld hade i dag lagt i aska nedersta gården i Kvidinge och eländigt upbränt några barn och en sjudare. Elden sades uppkommit av den starka blåsten, som fört gnistorna ifrån salpetersjudarens kokning, som var icke långt ifrån husen anlagd. Av det att husen i Skåne byggas tillsammans med mangård och ladugård uti en räcka och i fyrkant omkring gården samt äro täckte med halmtak sker, att då elden uppkommer, hela gården stryker åt, och att folk och kreatur svårligen slippa undan; ty halmtaken itändas med en hast över hela gården.
Gröt, besynnerligen av bovete och nog hårdkokt, ätes med öl och brukas mycket allmänt av bönderna, besynnerligen om aftnorna.
Broby, kvart 3.
Pottaska brännes här nere vid småländska gränsen av gamla nedfallne bökstockar eller ock av gamla bräcklige bökar, som därtill utsynas. Stockarne brinna sakta och långsamt i skogen, och askan, som bliver därefter, snappas eller upphämtas med träknivar, lägges i skruvar av bark eller näver och bäres uti kojan, som därtill är gjord i skogen. När askan således samlats i flera veckor, begjutes den med vatten och ältas tillsammans till en deg liksom till bruk. Nedhuggna gröna gran- eller tallstockar läggas flodvis till ett bål, högt som en karl. Askan smetas över alla stockar. Härpå tändes eld, och det brinner starkt, intill dess askan glödgas och begynner rinna, då man med långa stänger river stockarne ifrån varandra och med klappstänger slår askan ifrån, medan hon ännu är glödgad, at hon bliver tillsammans packad som en sten eller hopvälld. Sedan denna blåaktiga, mörka och slagglika askan blivit kall, föres hon till städerna och säljes för 16 à 20 styver lispundet under namn av pottaska, om vilkens raffinerande A. Lundmarks disputation De productione cinerum clavellatorum, Aboæ 1740, octav. kan läsas.
Bokskogarne stodo fulla med ollon. Boken bär icke frukt vart år utan endast vart fjärde eller femte. Då bokollon bliva ömniga, drivas svinen neder ifrån slätten såväl som från andra
