nigra, interior trigona. Lingua lumbriciformis, longissima: apice subulato, osseo, untrinque ciliato, pilis retrorsum specantibus.
Carabi Fn. 511, 512, 513 fångades här i myckenhet. De voro däruti besynnerlige, att de icke hade några vingar under sina vingeskal, fast vingeskalen voro distincta och mobilia, varmed desse kräk skiljas ifrån det genus, som kallas Tenebrio. Thorax på desse var baktill excavatus och på bägge sidor slutades med en margine obtuso, varuti de voro skilde ifrån andra carabis, så att en naturkunnig lätteligen kunde komma på den tankan, att de större carabi borde skiljas till genus ifrån de mindre, därmed att de större icke hava vingar såsom de mindre, men som Carabus Fn. 516 är av det större slaget, och har vingar under sina skal, lärer detta kännemärket, som tages av vingarna, icke vara tillräckeligt.
Häggen Fl. 396 stod nu präktigt och nästan betäckt av blomster, som gåvo på långt håll en angenäm lukt, så att knappt någon annat svenskt träd är angenämare att se än häggen, då hon täckes av sina vita druvor och blomster.
Hjortron Fl. 413 stodo nu med sina vita blommor, som ofta varierade med 4 petalis.
Veronica Fl. 12 viste nu först sine blomster.
Pedicularis Fl. 505 utslog även nu sin första blomma.
70
