Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/78

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

kvinna, Kaja benämnd, skolat satts kvick i jorden med sitt idisslande barn, åt vilket en tjur skolat varit fader; si credere fac est. Om denna Kaja pratades åtskilligt. Huru fordna pastoren herr Nils kunde, när han behagade, framkalla liksom spåkvinnan Samuel.

Välje var en bondgård söder om Virestads kyrka, som övertygade oss, att all sällhet icke alltid är hopfogad med mycken rikedom eller hög ära; ty här sågo vi lantmannens snygga inrättning i husen, förnöjda levnad i bondehyddan, behagelighet i umgänge, att förtiga gårdens belägenhet, då alla ängar mer liknade de härligaste lundar och de täckaste trädgårdar än sig själva; sic parvo bene vivitur; men folkets ordspråk här på orten är, all alla ej få bo i Välje, därföre att man har nära till kyrkan.


Majus 14

Pingesdagen firades i Virestads kyrka, där vi avhörde en vacker predikan av pastor G. Höök och sågom i dag allt bondefolket i gala.

Klädedräkten bör icke förbigås av dem, som resa att bese främmande land och seder. En Tournefort har för världen beskrivit och avritat de grekiska invånarenas klädnad och andra resande andras. Jag får här tillfälle att beskriva de gamla göters klädedräkt hos ett folk, som så litet blivit ändrat ifrån de gamla göters moder som deras kropp. Här skattas för den största odygd att införa främmande seder, ty om någon kommer ifrån en annor socken att här bo och vill behålla sin förra klädedräkt, eller ock om någon infödd vill efterapa främmande klädnad, blir den av alla begabbad såsom en högfärdig; en odygd, som här har mera med förakt med sig än på något annat ställe i riket. Detta gör en uniform i Virestads socken, som icke är skild i annat än priset. Bondehustrurna kommo ridandes till kyrkan i sina tvärsadlar, och alla hade en kappa med sig, som låg över sadelen, fast i starkaste hettan,

72