Sida:Carl Linnæi Skånska resa 1959.djvu/80

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

armar och räckte ej längre än till bröstet på kvinnan. Detta var på ryggen och i sömmen över axlarna borderat med silverglitterband, såväl som frammanpå bröstet med ett dylika glitterband som på vardera sidan om bröstet ställes såsom ett nummer 7. Sex par silvermaljor voro fästade vid kanten på bröstet, som dock icke snördes tillsamman. Själva kjortelen var merendels av blått fris eller kläde och räckte allenast neder mitt uppå benen. En bred, röd lista, som på alla kanter var stämd med ett blått band, gick 2 gånger om livet samt knöts på vänstra sidan och räckte med ändarne ned till knäet. Dess ändar voro stämde med en svart bårda, som några gånger låg i kors, men yttersta kanten var stämd med svarta silkesfransar. Denne lista satt omkring livet så högt som navelen, alltså nästan ett kvarter lägre än uppblöten. Denna röda listan förmenes ännu vara ett minnesmärke av den seger, desse Värns härads kvinnfolk vunno under Blendas anförande emot de danska uti kong Rings tid på Bråvalla hed. En silverkedja hängde dubbel om halsen över hårbanden och över linne-uppblötet samt prydde bröstet så långt det var öppet, men under hakan hängde på kedjan ett silverkors, nästan så stort sm en handloge, utsirat med 6 eller 7 löv eller små silverskålar, som voro förgyllte. Förklädet var merendels av blått rask och smalt, nedantill stämt med bårda och silverglitterband. Ett vitt gnidet arkläde bants tvärtföre emellan bröstet och listen eller häftades med bägge ändarne under listen, genom vilket de havande kvinnfolken artigt fördöljde sitt tilltagande, helst då de andre av en vane behöllo samma bruk. Särken lyste som en vit stubb under kanten på kjortelen. Ett par fingane av silver, lika ett par breda ringar, voro häftade på ryggen vid silverkedjan. Strumporna voro alla röda, mest med svarta svicklor. Skorna voro rundade frammantill och på sidorna med stora hål ringade och ovanpå genomhuggne med små hål, att strumporna desto bättre måtte synas. Skobotten var tjock, interfolierad med näver, på vilken en röd klädessola lyste i kanten. Denna skobotten var inunder beslagen med små järnsinkor

74