Sida:Carl Säve - Snorre Sturlesons Ynglinga-saga (1854).pdf/48

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


40

och hans hustru het Ålöf! den mäktiga, men om deras barn är icke taladt: konungen var då icke i landet. Konung Adils och hans män rände upp till konungens by och rånade der, somlige drefvo ned en hjord till strandhugg. Hjorden gättes? (vallades) af trälbundet folk, karlar och qvinnor, och allt detta togo de med sig, I denna flock var en mö, underliga fager, hon nämnde sig Yrsa." For "så konung Adils hem med här- fånget. Yrsa var icke med trälinnorna, och det fanns brådt, att hon var vitter, väl i ord förfaren och väl kunnig i alla stycken. Alle män tyckte derföre mycket om henne, och dock konungen mest. Och kom det då så, att konungen gjorde bröllopp med henne. Var Yrsa derpå drottning i Svithjod, och tycktes hon vara den yppersta.

33 Kar. Konung Adils” död. Konung Helge", Halfdans son, rådde då öfver Hleidr. Han kom till Svithjod med en bär så mycken, att konung Adils såg ingen annan sin utväg, än att fly undan. Konung Helge gick der i land med sin här, härjade och fick mycket härfång, Han tog till fånga drottning Yrsa, hade henne med sig till Svithjod och tog henne till äkta. Deras son var Hrolf Krake.” Men när Hrolf var trevintrig, kom drottning Ålöf


1) Isl. Alöf (ålöf), f., en äldre form har varit d-lafu 1, An-lafu, den yngsta är Oluf, Run: Uluf; det härtill svarande mask. är Olafr I. Oleifr, Run. Ulufr, ÖOlifr; det Gotl. gårdsnamnet Å-laifs (gen.) angifver ett Forn-gotl. Ö-, Å-laifr, A.-Sax. Ån-laf: betydelsen år okänd.

2) Isl. strandar-högg, n,, strandbugg, d. ä. vikingars anfall på en fredlig strandby med röfvande, särdeles af boskap.

3) Isl, geta, ipf. getta, valla, vakta, Dal. och fl. st. gäta, gätte.

4) Isl. Yrsa, f., ett mörkt ord; det kunde betyda den glänsande, af yria, ipf. yröa 1. urda, glänsa, eller ock kan det stå för Irsa, den|fygtande, ir- rande, jf. Got. airzjan, eller den ondsinnta, jf. A.-Sax. yrsian, I. irsian, Yredgas??

5) Isl. Helgi, m., den helige, från gudarne stammande, med det dertill svarande Helga, f., Run. Hilki, Hulki, m., Halka, f., af detta si- stas form Hölga är det forn-Svensk-Ryska namnet Olga.

6) Isl, Hrolfr Kraki; Hrolfr, Run, Hrulfr, är troligen sammandraget af Hröd-olfr ellér -ulfr, den berömde Ulf eller bjelten, af Argör, m., lof,